tisdag 16 november 2010

Omplanering...

När vi kom till Kameruns huvudstad, Yaounde undersökte vi motorcyklarna ordentligt efter några veckor av hårda påfrestningar. Vi var ganska imponerade av att de fortfarande fungerade trots stundtals helt orimliga belastningar som t ex då vi satt fast i gyttja upp till halva motorcykeln.

Lera suger fast bakdäcket och vad gör man då… man försöker komma loss :) Det kostar på att få snurr på bakhjulet, max gaspådrag och motorn orkar ändå inte. Man kan bara ana vad kopplingen tyckte om detta… I kombination av att vi i timtal dag ut och dag in fick slira på kopplingen då vi stod i köer i Nigeria så är det bara att inse att kopplingarna fått vad de tål. På en av motorcyklarna är det tydligt att vi inom snar framtid behöver göra något, att ta sig de sista 500 milen utan att byta koppling låter sig inte göras.

Vi får med blandade känslor inse att vår tidsram att hinna ner till Sydafrika före jul inte kommer att fungera. Ända sedan Dakar har vi varit väl medvetna om att våra tidsmarginaler var förbrukade. Tyvärr krävs minst 10-14 dagar att fixa kopplingen, en tid som vi inte har…

Vad kan vi då göra? Vi åker ner till närmaste kuststad (Douala) för att undersöka förutsättningarna för en sjötransport. När vi pratar med lokala agenter så kan de skicka motorcyklarna till Sverige men de hade inga andra kunder som vi kunde dela en (20 fot) container med. Ingen av våra våra kontakter i Sverige hade några upparbetade kontakter i Kamerun och vi undersöker istället möjligheten att skicka motorcyklarna med flyg. Sammantaget blev flyg svindyrt men det var ändå det bästa alternativet.

Våra förutsättningar har förändrats och vi bestämmer oss för att åka till Västafrikas högsta berg (4100 m ö h) som ligger ca 10 mil väster om Douala. Säkert finns där en hel del utmaningar för oss och några goa vägar som ger våra motorcyklar en mildare behandling.

tisdag 9 november 2010

Kamerun har allt...

Underbara människor, underbara vägar och en helt fantastisk natur.

Det är lätt att ta kontakt med folk och man hjälper gärna till. Den lite burdusa attityd som vi såg i Nigeria blev som totalt bortblåst då vi passerade gränsen.
Vill man åka på riktigt grova och leriga vägar så är Kamerun ett optimalt val. Vissa huvudvägar är så dåliga under regnperioden att det är fullständigt otänkbart att åka där men på något sätt går det att ta sig fram ändå, en upplevelse utöver det vanliga. Samtidigt som vägarna kan vara bedrövliga så finns det också helt perfekta vägar, i särklass de bästa som vi mött söder om Sahara. Lagom med trafik och så följer man ganska många trafikregler.

Halva trädet = fullt lass.
 Vilken natur, vill man se djungel så är Kamerun ett eldorado. Det är så vackert att det är svårt att hitta de rätta orden. Det är synnerligen kuperat och det är imponerande hur alla stora träd och tät vegetation växer i de branta sluttningarna. Det är många gånger mycket moln på himlen och känslan då solstrålarna bryter igenom i en bergsluttning är svårslagbar. Lägger man därtill alla ”djungelljud” och den härligt friska luften blir det en komplett upplevelse.

måndag 8 november 2010

Nya foto med kommentarer och GPS-spår...

från Nigeria och Kamerun är uppladdade.

onsdag 3 november 2010

En annan planet…

Vi är verkligen udda då vi kommer med våra motorcyklar, det är stora ögon många gånger. När vi stannade vid en vägkant i utkanten av en stad så stannar en bil och ut kommer en välklädd herre. Ni ser ut att komma från en annan planet säger han. Var kommer ni ifrån?

Vi svarar att vi kommer från Sverige. Vi får upprepa några gånger och när han till slut förstår att vi menar allvar undrar han om det verkligen finns vägar som man kan köra på från Nigeria till Sverige. Är det inte farligt och hur kom ni genom öknen? Jag har hört talas om folk som försökt tagit sig genom öknen men många har dött där. Det visade sig vara en herre som arbetade med vägnätet i Nigeria. Han ville som många andra ha en kontaktadress och han får som alla andra en fiktiv adress.

Attityder i Nigeria

Det finns tyvärr något i luften/stämingen som inte verkar vara helt bra. Då vi första natten hamnade på ett hotell som flitigt används av västerlänningar som jobbar i Nigeria kunde man tydligt känna en irritation i luften.

Vi blev betraktade som alla andra och det var väldigt konstiga beteende som vi såg, beteende som inte gagnar någon utan skapar bara spänningar. Hotellet skulle ha Internet men det fanns inget Internet som fungerade och självklart frågar vi när det kommer att fungera. Vi fick beskedet att det regnar för mycket just nu men det kommer igång kl 7. Kl 7 fungerar fortfarande inte Internet och vi frågar igen och får då svaret att kl 10 skall allt fungera. När klockan är 10 så fungerar det inte. Vi får besked att det fungerar imorgon bitti. När vi kommer på morgon och säger att det fortfarande inte fungerar får vi besked att det skall komma en tekniker kl 12 och det kommer att fungera kl 13, kl 13 får vi reda på att teknikern ännu inte lämnat Lagos. Nästa gång får vi reda på att tekniken fastnat i trafiken osv, så här håller det på…

När det knappt finns kvar något att äta och vi frågar när frukosten blir klart så får vi besked att maten är slut. Detta skedde varje gång vi skulle äta.

Det gick väldigt lätt att se att de västerländska arbetarna var klart irriterade och stressade och det var många spända blickar och hårda ord som utväxlades med hotellpersonalen. Arbetarna togs från och till hotellet med beväpnad eskort och det gick lätt att se att det var allvar. Då vi sa att vi kör motorcykel så trodde de oss först inte, de trodde att vi skojade. Då har ni väl eskort blev nästa reaktion…

Det är något sjukt i förhållandet och det är lätt att förstå att det blir stora spänningar mellan de stora bolagen och lokalbefolkningen i Nigeria. I grund och botten verkar dock Nigerianerna vara ödmjuka men den stämning vi såg var otäck.

Trafikregler och vägar i Nigeria

Inte vill man ligga i närheten då repen går av
Det verkar bara finnas en regel – överlev. ”Jag förstår inte hur de tänker” var Rolfs standardkommentar då vi stannade och andades ut. Såg du dåren som hamnade på fel sida på motorvägen? och han fortsätter – de e ju inte klokt.

Snart märker vi att detta är normalt, man kör var man vill, åt vilket håll man vill och hur fort man vill. Efter ett tag har vi skolat in oss, vi kör gladeligen :) på fel sida, kör om hur som helst. Man måste dock köra med 100 % uppmärksamhet hela tiden och det gäller att inte ändra riktning för snabbt. Överlever man så har man vunnit. Trafikregler verkar vara en rekommendation, ingen bryr sig. Polisen har inte några som helst betänkligheter… Då det är vägarbete är det heller ingen som bryr sig, kommer man fram så kör man och kommer man inte fram så försöker man ändå.

Motorvägarna är något helt unikt. De verkar betraktas som två parallella vanliga vägar. Känner man för att köra mot trafiken i tron att man kommer fortare fram så gör man det.

En av få ställen där det var viss ordning
Lastbilarna är också ett kapitel för sig, de är normalt så överlastade att var och varannan bil är skeva i ramen, axeltrycket blir säkert enormt . Att man lyckas lasta så mycket är otroligt, måste vara riktigt svårt. Solen är obarmhärtig het och asfalten blir självklart mjuk. Ett högt axeltryck utgör självklart en stor belastning på vägen, så hög att den inte håller. Resultatet av detta innebär att medelhastigheten inte ligger på mycket högre än 0-30 km/tim.

Lastbilarna är otroliga på många sätt. De kör gärna i vänsterfilen och de kör där det är bäst att köra. Behöver man köra om en lastbil så gör man det på vänster eller höger sida beroende på omständigheterna. Då får man hoppas att det inte finns några hålor i vägen som lastbilen avser att undvika.

En vanlig situation på motorvägen
Många lastbilar har uppenbarligen skruvat upp dieselpumpen. Ligger man bakom en lastbil med last och det är uppförsbacke får man räkna med att det inte går att se mer än några meter. I detta läge är det ingen idé att hålla andan, det gäller att överleva och det kan komma fordon från det mest omöjliga ställen. Sikten är också klart nedsatt av allt vägdamm som flyger runt. Har man överlevt hela dagen i den här miljön och är då dessutom motorcykeln hel så har man vunnit högsta vinsten.