Men vilken upplevelse det var… oförglömligt ur många dimensioner. Inte minst den självkontroll det innebär att kämpa på utan också den makalösa naturupplevelsen. De intryck som man får berikar livet och man får en påminnelse hur lyckligt lottat man är. Minsta lilla handikapp så skulle det inte vara möjligt, det hade helt enkelt varit en ”avspärrad” zon.
Trots alla upplevelse var nog den 5:e och sista dagen den häftigast. Det skulle ta 7 timmar men det tog 14 timmar utan rast och utan mat. De sista 3-4 timmarna gick vi i absolut djupaste djungel i absolut djupaste mörker. Waooo… vilken känsla att höra alla ljud och hela tiden fokusera på var man satte fötterna. När musklerna inte längre vill bära så innebär minsta lilla misstag att man lätt faller och bryter ett eller annat ben i kroppen. Två 5 kr stora blåsor på hälarna märktes knappt, dock gjorde händerna sig lite påminda trots kraftig tejpning. Äh… vad gjorde väl det, efter några dagar så kunde man gå ganska obehindrat igen... nästan.
Detta var en helt underbar och värdig avslutning på en mycket givande, händelserik och fascinerande resa på motorcykel från Sverige till Kamerun. Underbara minnen…
Foto och kommentarer är uppdaterade...